Mina föräldrar är i min mening de bästa föräldrar jag kan tänka mig. Visst är de pinsamma och jag vill helst av allt aldrig avslöja när jag träffat en kille eller liknande men ändå är det de som utformat mig och uppfostrat mig till den jag är idag. Man märker att det är de som jag växt upp med och jag har många egenskaper som jag ser i både min mamma och min pappa, sen är det självklart att det gått lite snett ibland. Som te x. är jag totalt förhållande- & känslohandikappad någonting mina föräldrar absolut inte är då de faktiskt firade 33 år tillsammans i år. De träffades alltså som väldigt unga och fick även barn unga, någonting jag absolut inte skulle kunna tänka mig, kanske för att jag alltid varit den lilla och lite halv omogna. Dessutom är mina föräldrar väldigt hjälpsamma mot människor som inte alltid har det lätt och de tänker alltid mer på andra än sig själva någonting jag tyvärr inte snappat upp som egoistisk ungdom.
Mina föräldrar har fått stå ut med mycket med mig som bortskämd snorunge och jag skulle aldrig i hela mitt liv vilja ha mig själv till barn när jag var i sisodär 5 årsåldern. Då lät jag mamma och pappa vända sida på kasettbandet fast jag själv låg precis bredvid bandspelaren eller när hela familjen fick leta igenom hela huset efter min sovnalle jag inte kunde vara utan. Dock kompenserade jag detta genom att aldrig ha någon tonårs-revolt samt att jag nu är i princip världens bästa dotter. Kontentan av det hela är i vilket fall som helst att jag älskar mina föräldrar helt gränslöst och att jag aldrig skulle vilja byta bort dom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar