Jag kan inte förstå att det faktiskt är sant

Jag förstår knappt att jag nu varit hemma i ett dygn. Lyckan att se mamma och pappa på flygplatsen var total, efter 5 helvetesdagar fick jag till slut komma på svensk mark. Jag älskar känslan att vara hemma. Småsaker som man ser som självklart när man bor här blir helt plötsligt lyx.

Jag kan dricka massor med vatten ur kranen och det är så mycket godare än flaskvatten.
Jag sover i en mysig säng som är min
Jag känner till min hemstad som om det vore min egen ficka, jag kan inte gå vilse
Jag får träffa min familj och mina kompisar som jag inte sett på 6 månader (jag ville aldrig släppa taget om min brorsdotter igår när jag såg henne och idag ska jag träffa Hanna och hon kommer nästan svimma för jag ska krama henne så hårt)
Jag har en komplett garderob med massor av kläder jag glömt bort
Man får kaffe på maten om man beställer dagens lunch, kaffe på maten är det bästa som finns enligt mig
Internet lägger inte av var tredje timma så man måste starta om det
Duschen går att ställa in på exakt lagom värme och strålen är så hård att jag nästan trycks in i väggen
Jag kan smsa gratis till allt och alla, vilket jag också gör, ursäkta för alla spam

Dock känns det fortfarande jättekonstigt att vara hemma, att höra människor jag inte känner prata svenska är jättelustigt och jag blir förvirrad när jag ska beställa saker då jag inte vet vilket språk jag ska prata. Idag ska jag åka buss och jag kommer vara helt borta för jag kommer inte ihåg hur man åker buss i Sverige, men det blir ju ett litet äventyr det också.

Perfekta kvällen igår, ansiktsmask och rödvin med föräldrarna och sen blev det allsång på skansen, mer svenskt än så blir det inte